L O V I S A

Struntar i hur elakt detta kan bli för det är såhär jag känner. Det kommer bli skrivet i kursivt, med fet stil, stora bokstäver, inom parantes och små värdelösa ord men det måste ut: Att vara utan sin bästa vän som man känt i åtta år för att hon skulle flytta till Umeå var en hjärtkrossande, hemskt, brutalt, tårfyllt och smärtsamt men hon är fortfarande min. Att ha mer än en bästa vän är få förunnat men jag har det och jag har känt henne i 19 år och 16 dagar. Kommer förlora henne med (hon var ju min?). Fungerar det som komma skall för dig så visst, jag kommer glädjas åt DIG tids nog men jag vill ju bara att Du ska vara min en litet tag till. Vill inte att allt ska gå så fort. Vet att jag kommer "förlora" henne på nåt sätt, trots att hon finns kvar men varför ska allt gå så himla snabbt? Blev så otroligt lättad när du sa att du skulle stanna här i Halmstad ett tag, plugga här i tre år till och nu ska du plötsligt försvinna. Det är tre månader till julen är här, den bästa högtiden av alla och inte ens den får jag kanske dela med dig.Vår pappa har redan svikit mig när det gäller det (förlåt men det känns så), ska du nu lämna mig också? .... är inte meningen och låta så dömande och dum på telefon, är bara så jävla rädd, du och jag ska väl inte gråta över varandra. Jag ville bara ha lite tid, ville ju bara ha dig ett tag till.