Allt är bara hemskt jobbigt nu. Orkar inte ta det här för känns så töntigt på något sett, vilket det egentligen inte är eftersom att jag mår skit, är sönderstressad efter två dar och känner mig totalt värdelös. Som grädden på moset är jag supertrött. Grät innan jag cyklade till Örjans Vall för och gå på fotboll med pappa, grät bakom mina solglasögon när jag pratade med honom och jag grät hela vägen hem. Skäms som in i helvete... Började nästan gråta när jag insåg att mjölken till flingorna var slut precis. Skickade även ett sms till mamma där jag bad henne skynda sig hem så att jag kunde få ligga i hennes famn i soffan, som jag gjorde igår.. Längtade verkligen till det och bara tanken på att få vara nära henne gjorde att tårarna slutade rinna och jag kunde andas igen - för en liten stund sen fick jag dock ett sms där hon säger att hon är försenad och kommer hem 45-60 min senare än det var tänkt. Jag hade mat i munnen så gråtandet höll sig inne men så fort jag var klar kom det igen och det vill inte sluta heller. Det gör ont i bihålorna och enda upp i huvudet nu. Att försöka sova kommer vara omöjligt, tänker på allt för mycke och att ligga ner och gråta är för jävligt. Nu ska jag sätta mig framför tv:n och se om jag kan börja andas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar