Fyra timmars plugg, no shit. Efter en faktiskt rätt så okej dag i skolan var det dags för volleyboll som jag ska syssla med nu i fyra veckor som ersättning för den vanliga idrottslektionen. Hade hoppats på liite mer folk och kanske gärna någon mer tjej, men nej. Det blev ett lag på sex personer, med tränaren inräknad och jag var den enda tjejen. Yey! Som tur var va de jättesnälla mot mig, är ju ingen hejare på och göra något annat än underslag så de visade mig bäst de kunde och gav mig den lite lättare bollen så att den faktiskt skulle gå över nätet. En del skulle kanske sett de som en kränkning, att en tjej ska få en lättare boll men äsch, jag bryr mig inte. Jag lyckades med den bollen och det är jag nöjd med, för idag! Ser mig själv som väldigt bra i volleyboll annars överlag, bortsett från backhand-servarna.
Iallafall, under hela träningen och lite innan kände jag mig febrig. Ännu värre har det blivit nu på kvällen, är supertrött och väldigt gnällig. Brukar bli lite febrig när kroppen och hjärnan inte orkar göra vad den borde. Jag vet att jag har sovit för lite de senaste nätterna men ändå är jag superpigg när jag vaknar.. Tror mitt största problem nu är rädslan jag måste lära mig hantera inför de kommande tre månaderna. När något blir för jobbigt så brukar man alltid kunna rymma från det men i denna situationen går det inte. Jag kan inte gå iväg, jag sitter fast. Mattias åker iväg i 86 dagar, så är det bara. Inte mer och definitivt inte mindre. Hatar och inte kunna ändra på saker och ting som jag vill. godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar