31 augusti 2008
Lillasyster sitter och berättar om sin nya pojkvän, sin älskling som hon har träffat två gånger. Hon är kär, superkär tydligen. Visst är det härligt. Var jag likadan när jag var 16 år? Folk omkring mig tror helt fel saker om mig; "bli störtkär i folk du knappt känner, blir besviken och gråter" men det är fel.. Jag kan bli förtjust, förälskad, gilla någon.. Stadiet med kär är så mycket svårare. Kärlek är svårt att känna.. Jag har varit kär på riktigt En enda gång, de andra gångerna har jag hoppat över det stadiet och trott att jag varit det men nej. Visst, jag kan falla för en människa på en dag men mer än så blir det inte. Jag vet vad jag vill ha och det borde inte finnas något som hindrar mig från att nå det. Aight?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar