Det känns som en luftbubbla. Jag står utanför och ser in på mitt liv. Där finns allt möjligt där inne. Grejer som visar hur bra jag egentligen har det. Jag har vänner som får mig till och skratta, jag har vänner som jag vågar gråta inför, jag har en familj som älskar mig trots alla fel jag gör, jag har en pojkvän som jag tycker om och som tycker om mig. Hur skönt är inte det?! Men fortfarande så står jag utanför den där bubblan och bara stirrar in. Där ute är det bara helt tomt, finns ingenting. Eller jo, nånting finns där men det är osynligt så jag har ingen aning om vart det är skon klämmer. Det gör det jävligt svårt, för jag vill in i den där bubblan. Den går inte att spräcka känns det som, bubbla av betong.
I know I'm just a dot in this world
Have you forgot about me?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar