Kände mig lugnare ett tag, men nu är det svårt igen.. I 13 år gick jag i samma klass som en kille, behöver inte nämna hans namn.. Men iaf, han & min lillasysters förra bästis pappa har dött. Man fattar inte hur allt går till.. Barnen är lika gamla som mig & syrran, vet inte vad jag skulle göra om min mamma eller pappa försvann.. Man är ju så jävla förkrossad för det här med farfar, & han mår tillomed bättre nu.. Han får vara hemma, med farmor.
När man behöver någon som mest, när man vet att just den personen gör en glad.. så skiter sig allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar