20 januari 2010

Är det konstigt att ibland önska att man vore en kudde? Ett stycke tyg och en hög med dun? Att få vara en "sak" som ens älskade vilar sitt vackra huvud på, som han krampaktigt kramar om ibland, som han lätt lägger sin hand på bara för att det är skönt. Jag skulle vilja vara kudden som alltid har en doft, vare sig det är en frisk doft av nytvättat hår, en parfym som håller i sig i flera dagar eller en någorlunda frän svettdoft som ibland kan lämnas efter en varm sommarnatt. Jag skulle vilja vara kudden som han kan slå på och dra i men ändå behåller formen. Vara den som får en salt tår på sig ibland. Att få vara den sista du vidrör innan du somnar och den första du känner när du vaknar.

Inga kommentarer: