Tredje inlägget på en dag, jag vet det är tragiskt. Speciellt när jag inte har något speciellt att säga. Tyvärr så har jag inget bättre för mig även om jag egentligen kanske borde gå upp på vinden, hämta resväskan och faktiskt organisera mig lite för att sedan bara sätta på dimbelysningen och läsa lite ur min bok. Men nej, det lockar inte mig. Jag är deprimerad igen och nu över det som betyder mer än något annat för mig, min underbart fina pojkvän. Det är bara väldigt jobbigt, vi har inga direkta problem imellan oss men vi båda vill saker som känns omöjliga och lyckas med just nu. Jag hatar och vänta, troligen han med (alla gör väl det?). Känns konstigt och sitta och berätta om det här iallafall, det är nog bara Sanna som verkligen förstår. (Du är bäst!) Godnatt.
ps. jag ska flytta 1 december,
dock inte till rätt ställe och med rätt person
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar